Psaltaren

Kapitel 58

1. Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks.
2. Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?
3. Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.
4. De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.
5. De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;
6. Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.
7. Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.
8. De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.
9. De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.
10. Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.
11. Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod; Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.