1. En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
2. Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
3. Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
4. Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
5. Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
6. Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
7. Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
8. Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.