Psaltaren

Kapitel 147

1. Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2. Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3. Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4. Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5. Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6. Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7. Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8. Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9. Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10. Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11. Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12. Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13. Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14. Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15. Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16. Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17. Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18. Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19. Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20. Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.